”Integration” i dagens svenska offentlighet fungerar som ett verktyg som återför sociala problem som arbetslöshet och bostadsbrist på utbölingen själv. Det finns de i vårt samhälle som kan ha ett problem, som, säg, arbetslöshet. Den arbetslöse Andre däremot är ett problem.Läs gärna!
tisdag, maj 05, 2015
"Integration" – taggen i hjärtat
Min krönika i senaste numret av Magasinet Arena handlar om "debatten" om "integration":
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag vill fan inte bli integrerad! Jag vill fan ta mig bli accepterad och åtminstone tolererad! (Ahh, men så är jag ju vid medelålders man, så mina avvikelser från normerna och det "normala", tolereras. Jag får vara annorlunda i högre utsträckning.)
Nyliberalerna som behöver staten för att tjäna pengar är patetiska. Nyliberalismen vaskar fram de sämsta och mest inkompetenta entreprenörerna.
Om man skriker över miljökrav, arbetarkrav osv, då gnäller man över vad jag kallar kvalificerare. Då är man den sämsta kapitalisten/entreprenören, det är höjdhopparen som lipar om att ribban är för hög. Vad de säger är att just de behöver en liten pall vid ribban, så de tar sig över den. Den som tar dem på allvar och inte som de patetiska lipsillar de är, är en idiot. Det är därför högern aldrig lyckas särskilt bra, därför de hjälper de sämsta och vaskar fram ett inkompetentare näringsliv, man kan inte bygga ett land med bottenskrapet.
Idrottsmetaforer, krav och tävlan är sådant som är bra för arbetare enbart, tydligen.
Men anledningen till att världen ser ut som den gör är för att vi har en lat, dekadent och efterbliven elit i västvärlden. Det är för att vi sänkt ribban hela tiden. Vaskat fram bottenskrapet aktivt.
Ingen tror väl på fullt allvar att vi har global massarbetslöshet för att det inte finns saker att göra. Det finns massor att göra.
Som jag ser det så har man inget att frukta från röda faran om man är kompetent. Har ens verksamhet nått en sådan hög grad av institutionalisering att den är en lämplig del i det gemensamma institutionsbygget, då är det sedan länge dags att entreprenören drar vidare och skapar något nytt, annars är man bara en loser som klamrar sig fast vid gamla meriter.
Det är en entreprenörs 2 cent på gnälligt storkapital och korkade nyliberaler.
Bara debatten om "integration" är i sig själv ett övergrepp. Det tvingar alla, vit eller inte, att tänka tankar så som: Passar jag in? Är jag annorlunda? Vad är normalt?
Det är de tankar som mobbaren sätter i huvudet på sitt offer, det är den grymmaste dimensionen i mobbing. Så när man diskuterar "integration" då är man en mobbare och man mobbar alla.
Jag gillar Martins påstående att eliten inte har något att frukta från den röda faran om den är kompetent. Just nu är den inte kompetent, den nöjer sig med att konsumera och leva lyxliv men gör inte mycket. Detta till skillnad från till exempel perioden 1945-75 då den var kreativ och i verklig mening kompetent.
Men jag skulle vilja driva frågan vidare och fråga varför den inte är kompetent. Jag tror att den måste skrämmas till kompetens. Hittills har den systemkritiska oppositionen inte lyckats med detta.
Överheten har skärpt sig fyra gånger de senaste tvåhundra åren och drivit igenom konkreta framsteg. Först i början av 1800-talet då den grundade massindustrin som svar på franska revolutionen. Sen i mitten av 1800-talet då den lanserade järnvägar och telegraf som svar på chartisterna och revolutionerna 1848. Sen runt 1900 då den lanserade elektriciteten och stålet som svar på fackföreningarna och den gryende antikoloniala rörelsen. Och sen som sagt efter andra världskriget som svar på hotet från Sovjet, den kinesiska revolutionen och de framgångsrika antikoloniala rörelserna.
Något sådant behövs igen.
Skicka en kommentar